Hopplösa fall inviger känslan av att våga hoppas på det, till synes, utsiktslösa som egentligen är hoppfullt och lovande.
 
Känns som om problemen blivit löst på en och samma kväll och dag. Livet förändras hela tiden
och idag jämfört med igår är helt annorlunda. Det är unikt men underbart att kunna förstå och känna
att livet är meningsfullt att leva. Det må vara jobbigt, det må vara många motgångar men ändå
är det värt det. Stunden tillsammans just nu är bara början på något som kan pågå livet ut. 

 
Tänk, helt plötsligt litar jag på en människa fullt ut. Jag är förundrad över hur det hände.
Att prata om allt, prata utan ord, tillvaron kan inte beskrivas eller uttryckas och inget
kräver att det ska göras heller. 
 
En vissen blomma blommar, två världar möts.
[bild från syrrans blogg]
 

2 kommentarer

Anonym

19 Jun 2013 01:04

Du skriver verkligen fint.

Gerd

19 Jun 2013 10:24

Blir glad i hjärtat när jag läser ditt inlägg. Du skriver så insiktsfullt. Bamsekramar.

Kommentera

Publiceras ej