och så kom den tiden. Månader av väntan på förklaring till allt. Jag förstår att saker som hänt har hängt ihop. Intalar mig själv till att försöka vara positiv men någonstans blev ångesten för stark och
känslor svämmade över. En enda mening som förändrar livssituationen. Jag tror att allt ordnar sig i långa loppet,
skönt att ändå få något bekfräftat. Jag har alltså inte känt fel. Ibland blir det bara för mycket. En del råkar ut för mer, andra för mindre. Försöker hålla mig själv samman, vara stark. Kroknar i frågan men de kommer hjälpa mig nu. De kommer hjälpa en hjälplös och för det är jag tacksam. Hur det än blir så kommer jag få hjälp. Trösta en tjej som inte kunde hålla känslor i schack. Det brast för mig, efteråt. Livet är upp och ner och om tolv dagar kommer jag få svar. Jag är inte dömd än, dock har negativa besked blivit en del av vardagen. Ändå försöker jag från min kant att göra något markant och minnesvärt. Ta ett djupt andetag och inse att jag inte kan förändra det men ändå hålla modet kvar och förändra det jag kan. Livet går vidare och ibland är man ledsen, ibland är man glad. Jag är bara så trött. Tänka på annat än stund. Ringa syrran, plugga, finna motivationen.
 
(gjorde en photoshop tatuering på digitalt skapande kursen!! xD) 
 
 
 
Hej!

Jag lovar att det här är det bästa kladdkakemuffinsreceptet i världen.
( För det är hur sött och kladdigt och gott som helst )
Ni kan ju bara spara bilden om ni vill ha receptet eller skriva ner det!
Det går även att byta ut vaniljsockret och kakaoet mot äkta vanilj,
som jag provade igår vilket var typ huuuur gott som helst. I promise!!

Hur som helst, nu ska jag fortsätta jobba med mitt gymnasiearbete,
eller pröva med något annat skolarbete om jag har tid eller ork.
*snyftar i flera oändligheter*
/Emi