På riktigt. VARFÖR FOTA EN BILD UNDERIFRÅN? Vem vill egentligen se om jag har snorkusar i näsan eller inte? Jag har nu kommit på ännu en fördel med att vara kort är --> Jag ser människor från en underbar vinkel. Tänk vilken syn småbarn får av mig som ser smått as-läskig ut emellanåt. Det är SKRIET varning på mig alltså. Upplever mig själv otroligt lik (utan att vara självkritisk). Jag är alltså skriet från ett barns perspektiv. (bra att veta)
 
Nä, såhär kan jag inte avsluta mitt inlägg... Får bjuda på en gammal bild istället (eftersom jag jämförde mig med en gammal tavla)
 
Hejsvejs! ♥

5 kommentarer

Gerd

05 Apr 2014 17:33

Att kunna se och förstå något, från ett barns perspektiv, är en gudagåva. Den har du fått och den ska du vara rädd om. Bamsekramar.

Vera

05 Apr 2014 20:31

Haha, brukar fota min ponny underifrån och det är inte vackert!

Kram

LYFTMER

05 Apr 2014 21:26

Hur lång är du? för jag är också kort så upplever nog allt från samma vinkel som du gör haha :D

Camilla

06 Apr 2014 14:38

Sv:
Hej Sanna! Du är så välkommen att skriva. När du vill. Jag känner samma, det känns bra att vi kan dela erfarenheter. Även om vi inte har samma problem så förstår man på ett annat sätt vad den andra går igenom. Det kan vara skönt ibland. Du är också stark. Sjukt stark. Du kommer inspirera många med din kamp.

Skolgången just nu, på högskolan, är sådär. Jag läser distans eftersom det är min enda chans att orka med. Men sen vill jag gärna läsa andra kurser, men det funkar inte så bra med min sjuka kropp. Skolan ska hjälpa mig med det. Men att distans för skolan är detsamma som 3 träffar i veckan och grupparbete varje dag, då skulle dem behöva vara tydligare. Skolan är annars bra på att hitta alternativa lösningar och komma med olika löften om vad som kan förändras, men dem håller inte vad de lovat. Det gör mig frustrerad.

Jag är inte helt säker på vad som händer om en led faller ihop. Men när min käkled var som trasigast så fick inte jag upp min mun mer än ett par milimetrar.. då får man prata med sammanbitna tänder. I värsta fall (vilket jag kommer behöva i framtiden men inte just nu) får jag en protes om den går sönder mer, en käke av stål.

Båda vet vi hur det är att ha kroniskt ont. Jag vet, och du vet, att det är tufft. Hur ser prognosen ut för dig? Kommer du bli bättre och göra det du tycker om? Det är hemskt att ett ställe ska göra ont och det i sin tur ska orsaka mer smärta någon annanstans. Så är det för mig med. När mitt knä var förstört så haltade jag så mycket att jag fick ont i foten och ryggen, vilket i sin tur kan leda till kroniska skador och fler plåtdelar...

Jättekram till dig :)

hanna

06 Apr 2014 19:36

hur är det med dig? :d

Kommentera

Publiceras ej