(på avdelningen)
Jag har aldrig haft så ont som när jag vaknade på uppvaket. Smärtan är vit. Jag minns hur flera människor stod runt mig och deras ansikten gungade sakta i ett vitt dis. Med svag röst pressade jag fram "det gör så ont, det gör så ont". Tårarna rann längs kinderna och någon strök mig över ansiktet innan allt blev svart. 
 
De hade problem med doseringen, jag blev överdoserad. De fick hålla uppvak över mig och se till att jag inte slutade andas. "Andas" sa en kvinnoröst och de fick hålla mig vaken. Varje gång jag öppnade ögonen gungade hela bilden. Jag blev otroligt illamående och hade fruktansvärt ont. När nattpersonalen kom fick jag smärtstillande. Det var en underbar känsla. Rummet gungade fortfarande och det gick inte att fokusera blicken. Kvinnan pratade finlandsvenska och det var en ljuvlig röst i mina öron. Hon fick mig att le för första gången under den dagen. 
 
De hade fortfarande problem med hur mycket smärtstillande jag skulle få. Min kropp är rätt liten och det går inte att ge hur mycket som helst. När jag sedan kom till avdelningen började en låååång kamp med avstannade tarmar. Uppriktigt sagt: Jag sket inte på 1 vecka, fattar ni hur ont i magen man får då????????? 
 
Ont i magen + ont i ryggen + ont i benen = ingen bra kombination. Det var flera gånger jag grät av smärta då ingen medicinering fungerade. 
Jag hade flera intressant konversationer med äldre damer och herrar. Allt från smärtstillande, ryggproblem, 
livet innan operation, förhoppningar efter. Det var givande men min ork var tog fort slut. Det var flera gånger
de ojade sig över att jag var så ung. Sjukdom hade jag valt bort om jag kunnat. 
Fick trevligt besök och massa choklad (SKOJJAR INTE HELT SJUKT MYCKET CHOKLAD FICK JAG)
Huffa-burken (som jag kallar den för). Först ska man huffa, sedan blåsa tio gånger i röret (det är massa vatten i botten och kommer därför att bubbla massa.) Jag hade tyvärr inte den fina utsikten. Jag stirrade in i sjukhusväggen under nästan hela vistelsen. 
De misstänkte att det hade blivit nervfel då mina lår hade tappat känsel och röven också. (Fint ordval, I know!!)
Fick göra magnetröntgen som var otroligt otroligt läskigt. Jag fick flera gånger panikkänslor men kämpade mig igenom det. Förhoppningsvis kommer jag aldrig behöva göra det igen. Otroligt hemsk upplevelse. Skiktröntgen gick mycket snabbare men jag var så uppstoppad. Jag spydde mest hela tiden och kunde varken äta eller dricka. Kunde inte få i mig mediciner så de fick sätta in nytt alvedon och dropp genom armen.
 
Efter en dos av laxeringsmedel gick "proppen" och det var skönt. Jag lovar!! 

Under dagarna skjutades jag runt till olika röntgen, fixa sulor och korsett. 
Kom hem igår kväll och förhoppningsvis kan jag snart börja skolan igen. Vardagen är fortfarande svår att klara av och jag äter smärtstillande mest hela dagen. (13OO kr kostade medicinerna, helt sjuuukt dyrt alltså.... o__o)
 Tack å hej leverpastej! 
 

 
 

19 kommentarer

Elli

21 Mar 2014 06:33

Herregud vilken kämpe du är! Jag låg inne på akuten för nästan samma orsak, tarmarna hade sabbats pågrund av mina mediciner. Vad är det för sjukdom du har? stay strong beauty

Alina Hallbäck

21 Mar 2014 13:05

åh hoppas det går bra för dig nu!! det gör det nog <3

tack så mkt!

Emelie

21 Mar 2014 13:27

Tack så himla mycket!!
Känner en som har/hade skolios, men är färdigopererad. Så håll positiviteten uppe så ska det bli bra i slutändan! :D <3

Gerd

21 Mar 2014 14:11

Du har hört mig säga det förut: DU ÄR EN KÄMPE! Du håller modet uppe, tänker på och uppmuntrar andra och aldrig någonsin har jag hört dig klaga. Jag är övertygad om att allt blir bra och att du med dina erfarenheter kommer att bli en förebild och till hjälp får många. Bamsekramar.

wela.blogg.se

21 Mar 2014 15:31

Läskigt det ser ut på dem sista bilderna!

Melody Moonchild

21 Mar 2014 16:45

Du är så sjukt stark som orkar kämpa! <3

Sv. Det var det! :D

vanja

21 Mar 2014 18:10

sv: ja verkligen :(

Louise

23 Mar 2014 00:34

Du är otroligt stark som orkar dig igenom allt detta för även om jag inte kan sätta mig in i din situation så förstår jag att det måste kännas otroligt jobbigt ibland! Jag tror helt ärligt att många inte skulle orka med det som du får gå igenom och all smärta! Själv skulle jag nog förmodligen inte det och därför är jag väldigt tacksam att jag inte har så kraftig skolios att den måste opereras(ca 30 grader). Hur många graders skolios hade du innan du opererades?

SV: Åh tack så mycket! :D

Malin Bengtsson

23 Mar 2014 08:03

Men gud människa! så himla intressant att du skriver det så andra får ta del av det också. :D steelwoman!!

Cassandra Lagermark

23 Mar 2014 13:33

usch vad hemsk och jobbigt! :/ Hoppas att allt kommer gå bra! :)<3

Linn

23 Mar 2014 15:05

Låter väldigt jobbigt och kämpigt men du är duktig som kämpar på!

Mvh Linn

Annster

23 Mar 2014 15:05

Fy vad jobbigt!
Hoppas att det ska bli bättre :)

Cassandra

23 Mar 2014 15:18

Har också opererats för skolios, men dock för mer än 10 år sedan nu, i Lund av Acke Ohlin. Hade 64 graders lutning och fick akutopereras, "slapp" ha en sån stödskena.. Men våra operationer ser verkligen HELT olika ut! På mig gick de in i sidan, och jag har bara 6 titanskruvar i min rygg, dvs, bara en liten, liten del av min ryggrad är steloperearad.. Hur känner du dig nu? Är du stelopererad?

PINKPIERCINGS.se

23 Mar 2014 15:18

Usch, det där ser inte alls rolgit ut :(

Camilla

23 Mar 2014 15:26

Vilken kämpe som klarat dig igenom operationen! Det är verkligen inte en lätt match att bli opererad så där. Har inte opererat ryggen, men knän och käkled 6ggr. Känner igen hur fruktansvärt ont det gör när man vaknar upp, den där paniken och alla framtidsdrömmar... Lycka lycka lycka till önskar jag dig!!! Hoppas det blir kanonbra med ryggen nu.

isabella

23 Mar 2014 15:31

kan inte ens föreställa mig smärtan och allt jobbigt du har gott igenom, men jag vet att du hjälper många med att skriva denna texten. Du får oss som inte har sjukdomen förstå lite av hur jobbigt det är och så är du ett stöd för de som också har skolios! Du är bäst!

Elina Ljungqvist

23 Mar 2014 23:24

Kan inte föreställa mig hur det måste vara, hoppas allt kommer bli bättre och att det kommer gå bra för dig!

Petra Ebbesson

25 Mar 2014 00:56

Oj hoppas allt blir bra! )

Fanny

03 Apr 2014 11:53

Cred till dig! Du verkar vara en underbar människa.

Kommentera

Publiceras ej