Sjuuukt dryg dag, äntligen är den över. Den blev bara värre och värre känslomässigt ju längre tid det gick. Jag drömde massa märkliga mardrömmar och vaknade upp med 2 blodsprängda ögon (otroligt bra start på dagen alltså). Hade en sanslös träningsvärk och axlarna/nacken känner av campusveckan.Tröttare än, jag vet inte vad, plågade jag mig igenom 59 sidors artikel på engelska. Ärligt talat fattade jag inte riktigt vad den handlande om och hade så tunga ögonlock att jag skummade det mesta. Tog mig ut i friska luften och tog nya tag om plugget. Vände sedan den dåliga dagen till en bra kväll, for på bodybalance och kortprat med lillasyrran (täckningen var för dålig).Saknar henne otroligt mycket, saknar de nära vännerna som bor i andra städer! Lite musik i lurarna och sen sova MEN
 
Nog om detta och nu till lite roligare, frukost är den bästa måltiden på dagen (som nämnt ett X-antal ggr tidigare), eller det blir ofta "frunch" för min del. Käkade kakaogröt med hallon imorse! Sååå om ni vill ha lite frukostinspiration, se dessa: 
 
Varken Emelie eller jag har uppdaterat bloggen på länge. Lusten har inte riktigt funnits där. Jag har en förmåga att stressa upp mig själv över småsaker och en enorm rädsla för att misslyckas. Om jag hade börjat universitetet för ett år sedan hade jag troligtvis hunnit läsa alla böcker som skulle vara med på kursen. Det är verkligen på den nivån. Jag har nu bara läst en bok och tvingar mig själv att göra annat. Ryggen pallar knappt men med pillerknaprande och att få göra pilates håller modet på topp. Kunde knappt sova inatt, trots sömnmedel (det kanske säger något, jag vet inte?). Sitter i alla fall uppladdad med värktabletter, ipren-gel, vetekudde och TENS-maskin (och är fortfarande i min natt-tröja). 
 
 
Imorse gjorde jag en otroligt god frukost efter några blogilates videos! (Frukost är den bästa måltiden på dagen, enligt mig). Igår gjorde jag världens bästa nudlar också! Mitt mål är att hålla ner kostnaderna på maten men att det fortfarande ska vara så himelskt gott och gå fort.
 
 
Banan-muggcake! Blev inspirerad av andra bloggare och satte därför ihop ett eget recept! Det fungerar att byta ut kokosmjölet mot vanlig mjöl. Jag valde att inte ha någon sötning, hur gott som helst ändå!
 
Gör så här:
 
1. Blanda ihop alla ingredienser i en bunke. Mixa sedan ihop dem med en stavmixer. 
2. Fyll en mugg med smeten (OBS, tänk på att smeten växer, ha därför inte en för liten mugg)
3. Full effekt i micron ca 90 sek (olika för olika microvågsugnar) 
4. Servera! 
 
För att inte behöva slänga bort andra halvan av bananen använde jag frysta hallon och jordgubbar som värmdes (antingen i micro eller på spisen fungerar bra). Toppade med skivade bananer!
 
Kalorier beräknade för Banan-Mugcake och banan-jordgubbs-hallon röran (beräknat utan socker). 
Fett 3,48
Kolh. 62,64
Prot. 9,84
Kcal. 309
 
Näringsberäkning bara för Banan-Mugcaken:
Fett 2,96
Kolh. 36,23
Prot. 8,40
Kcal. 205
 
Hoppas detta blev en inspiration till din frukost imorgon! :-D 
Tänkte ge ett livstecken ifrån mig! :-)
Skolan börjar närma sitt slut och det känns skönt att äntligen få vara klar. Universitetet lär inte bli samma grej som gymnasiet. När kommer jag någonsin behöva saker som logaritmer, en del kurser har känts som slöseri med tid. Att få läsa kurser som verkligen gynnar min framtid är något som jag ser framemot. Skrämmande kommer ändå tankar: Vad gör jag om jag inte kommer in?
 
Well, jag har börjat jobba med telemarketing och måste verkligen säga att det har höjt mitt självförtroende. Jag har fått mycket ny energi och lust att göra saker igen. Energi för dagen är behövligt i längden. Kan varmt rekommendera yrket om du gillar att tävla mot dig själv och sätta upp mål!
 
Ryggen, nacken, är ibland olidlig men med alvedon klarar jag av dagen och har lite energi över till annat. Har börjat på terapibadet vilket är enormt tacksamt. Plötsligt kan jag röra mig, springa runt i vattnet utan att få ont någonstans. Visst känner jag av ländryggen men mina knän tar inte längre stryk och jag går ifrån passen med ett leende på läpparna. Det är inte heller helt fel att kunna sitta och prata med andra (för det mesta damer) som genomgått någon form av ryggoperation eller har ryggproblem. Vi pratar på samma nivå - otroligt skönt att kunna relatera! Plötsligt är det förstående blickar som faktiskt fattar vad jag pratar om. Ändå känns det lite sorgligt att kunna relatera till dem som levt mer än halva livet. Fast jag är glad ändå när vissa dagar fungerar rätt bra. 
 
 
Inte långt kvar nu! Jag längtar :-)