Finns dagar jag saknar Em otroligt mycket så har spenderat kvällen med att titta på gamla bilder. Livet blev sannerligen intressant, som den gången vi tog bussen och plingade på hos random personer, syftet att dela ut julkort. Vi hade bakat minimuffins i knäckformar, men hade glömt dem hemma hos Em, som hon glömde på sitt rum ett låångt tag. Efter ett par månader åt hennes lillasyster upp dem, efter att hon hade hittat dem xD 
 
Varit en lång dag med myycket plugg. Satt med Sofia från 8:00 till 16:00 och försökte skriva klart olika uppgifter. Hemskt med engelska artiklar, otroligt krångligt språk. Det kommer vara skönt när denna kurs är klar! :-) 
 
 
 
Jag har faktiskt inte orkat vara ute och fota med kameran ännu.. Men har bjuds det på två mobilbilder, den övre från Lule, fin solnedgång, och den undre från Ume. Var på sjukhuset och fick se en härlig soluppgång! Men snart hoppas jag på att få komma ut i kylan och fota:-)
 
Tänkte ge ett livstecken ifrån mig! :-)
Skolan börjar närma sitt slut och det känns skönt att äntligen få vara klar. Universitetet lär inte bli samma grej som gymnasiet. När kommer jag någonsin behöva saker som logaritmer, en del kurser har känts som slöseri med tid. Att få läsa kurser som verkligen gynnar min framtid är något som jag ser framemot. Skrämmande kommer ändå tankar: Vad gör jag om jag inte kommer in?
 
Well, jag har börjat jobba med telemarketing och måste verkligen säga att det har höjt mitt självförtroende. Jag har fått mycket ny energi och lust att göra saker igen. Energi för dagen är behövligt i längden. Kan varmt rekommendera yrket om du gillar att tävla mot dig själv och sätta upp mål!
 
Ryggen, nacken, är ibland olidlig men med alvedon klarar jag av dagen och har lite energi över till annat. Har börjat på terapibadet vilket är enormt tacksamt. Plötsligt kan jag röra mig, springa runt i vattnet utan att få ont någonstans. Visst känner jag av ländryggen men mina knän tar inte längre stryk och jag går ifrån passen med ett leende på läpparna. Det är inte heller helt fel att kunna sitta och prata med andra (för det mesta damer) som genomgått någon form av ryggoperation eller har ryggproblem. Vi pratar på samma nivå - otroligt skönt att kunna relatera! Plötsligt är det förstående blickar som faktiskt fattar vad jag pratar om. Ändå känns det lite sorgligt att kunna relatera till dem som levt mer än halva livet. Fast jag är glad ändå när vissa dagar fungerar rätt bra. 
 
 
Inte långt kvar nu! Jag längtar :-)